Det här är ett gammalt inlägg från en blogg jag hade innan...
Läkare jobbar konstant med nya mediciner och det här är inte sista gången jag kommer skriva om epilepsi, det är en del avmig och kommer alltid vara...
Hoppas ni förstår lite och vill ni läsa dem andra inläggen så kan ni gå in på www.vardagepilepsi.blogg.se
Idag är en av dem dagarna jag inte orkat göra något alls, jag tränade lite imorse och ska till stallet nu ikväll men annars har jag bara legat i sängen framför datorn och skrivit.
Jag har dock gjort pannkakor till lunch men jag tror att mitt psyke inte mår så bra idag pågrund av att det är bara någon vecka kvar tills jag ska till sjukhuset och jag har fått den här dåliga magkänslan över vad som kommer komma fram i provsvaren...
Jag vet att oavsett kommer Karin, min doktor, berätta det väldigt snällt men ärligt!
Har haft 2 doktorer innan som sagt en sak till mig men senare rint till mamma och berättat vad som verkligen hänt och det gör mig så arg!
Det är mig det handllar om, päronen är en del av det men det är min sjukdom och det är mig ni ska vara ärliga emot...
Inom sjukdomar kan man inte skönmåla det för PASIENTEN utan gör det för dem det inte berör men för mig så ska det stå svart på mitt, sägas rakt fram om det är bra eller dåligt! Ni kan för fan inte säga att det kommer lösa sig och sedan ringa till mamma och berätta att vi måste höja dosen för att den hjälper inte...
Karin är inte så, hon berättar alltid vad som händer och förklarar vad man ser på skärmen och hur min medicin fungerar osv. Sånt som en pasient ska höra.
Ända sedan vi fick Karin som doktor har jag inte haft problem med min epilepsi, hon fixade rätt medicin, rätt sätt att hantera det på och ett lättare sätt för mig att förstå.
Innan Karin hade jag ingen aning om vad som egentligen hände i min kropp, jag visste bara det andra skrev på bloggar om epilepsi och sånt men epilepsi är ju olika från person till person.
Jag försöker vara ganska tydlig med det i min blogg då ni som har det inte ska ta förhatsade slutsatser om att alla kommer växa ifrån sig den här sjukdomen eller att alla får den sortens anfall jag får, det ni ska göra är att prata med eran doktor och ger han/hon inte er ett ärligt svar, säg till! Ni har rätten att höra vad som händer i eran kropp! Det är er det handlar om, det är vi som har den här ''vännen'' det handlar om!
Doktorerna är välutbildade inom det här och har mer informationen än vad du kan hitta på internet för som sagt, din typ av epilepsi kanske inte finns med på någon beskrivning där...
Eran doktor ska ha en fil om hur er typ av epilepsi ser ut och fick du det ( som mig ) innan du kom in i puberteten finns det större chans att du växer ifrån det men är det efter så är chansen mindre...
Nästa gång ni ska till sjukhuset eller har en fråga, ring eran doktor och prata om det, fråga vad du vill ha svar på och får du inget direkt svar så är det ingen doktor för er.
Doktorer ska finnas där för att besvara frågor oavsett ålder, dem ska besvara pasientens frågor först och främst.
Första gången jag var på sjukhuset och gjorde tester skickade dem ut mig för att prata med mina föräldrar om en sak, det dem säger till mina föräldrar kommer jag ändå få reda på sen så det är bättre att höra dirkt från doktorn då föräldrar kan göra doktorn veriation mer barnvänlig.
Jag fick komma in och ta ett blodprov och sen fick jag lov att ta moppekort, där är en av dem stora misstagen. Innan man blandar sig i trafiken är det extra viktigt att man kollar hjärnaktiviteten innan man bör få godkännande från sjukhuset. Du kan inte kolla hjärnan genom blodprov...
Jag undrade hela tiden innan jag fick Karin som doktor, varför ljuger mina läkare för mig? Varför får jag alltid reda på det sist av alla när det är mig det handlar om? Varför är det en hemlighet för mig när det är mig det handlar om? Varför ge mig tillstånd till att köra moppe utan att fråga min läkare?
Alla frågor som dykt upp har jag frågat mina föräldrar eller sökt upp på nätet, problemet är att jag alltid får olika svar och på internet har jag inte hittat någon epilepsi typ som liknar min på något vis, vilket ger mig ännu mer mening att prata med läkare och doktorer.
Jag vill avsluta med att tacka Karin för att hon har alltid varit en ärlig och duktig läkare till mig och hoppas att ert ljus aldrig slocknar <3
Kommentera