Ja, rubriken säger allt.
Jag har under många år valt alla strider jag kunnat ta för att fylla något som känts tomt inom mig och det känndes inte tomt när jag bråkade eller skrev något dumt till någon.
Jag hade kunnat må så mycke bättre idag äv vad jag gör om jag bara valt mina strider rätt.
Jag är en sån person som alltid haft något som saknas inom mig, enligt mig själv då och när jag gjorde någon arg eller provocerade någon så känndes det inte lika tomt utan det var bara en skön känsla.
Jag har många åsikter och tycker om att berätta dem men dagens samhälle låter mig inte göra det utan att jag måste bråka eller käfta emot.
Alla mina åsikter är ganska rakt på sak, jag tonar inte ner dem utan säger det direkt för annars är det inte jag som pratar, typ.
Om vi ska ta ett exempel på någon av mina många åsikter, dagens femenism.
Kommer få mycket hat pga hur jag uttrycker mig nu men som sagt den här striden tar jag.
Dagens femenism är inte något jag kan kalla femenism.
Dem som kallar sig femenister idag kallar jag manshatare. Jag säger inte aatt alla är det men många är.
Det känns som att femenister idag vill trycka ner männen för att lyfta sig själva på något sätt.
Är du en femenist som står för allas rätt i samhället så fine, bra! Är jag med en sån person är jag gärna en ''stolt femenist'' men är du en ''femenist'' som ska trycka ner männen och dra alla över en kam då blir jag äcklad över att kalla mig femenist. Jag vill inte vara kopplad till en person som ska trycka ner män för att lyfta sig själva.
Under min skoltid har jag alltid varit mobbad/utfryst för att jag inte passar in, jag vet vem jag är och har åsikter jag kan stå bakom. Jag har skaffat många ovänner genom det här och det förstår jag fullt, många kan inte ta att en person kan ha så starka åsikter och stå bakom dem eller att man vet vem man är och att man är säker i sig själv utan att behöva bekräftelse från andra eller samhället.
Under 7:an var jag för det mesta mig själv men försökte samtidigt passa in, alla gör det och det är inget fel med det. Jag märkte dock snabbt att jag inte blev accepterad för den jag var så i 8:an ändrade jag mig, jag anpassade mig ocg ville vara med dem andra tjejerna i klassen.
Jag kan säga att det är inte bra för din hälsa, jag var helt slut efter skolan slutat och gick hem och la mig. Jag åt inte vad jag brukade vilket gjorde att jag blev trött och var mycket mindre glad. Har fått höra i efterhand att många jag varit med under flera år märkte att det inte var jag...
I 9:an började jag hänga med fel person enligt många, jag började röka vilket gjorde att jag tappade respekten från tjejerna i klassen och var tillbaka på ruta 1.
Jag är dock väldigt glad över att jag började vara med den här personen för hon lät mig vara jag och hon brydde sig inte om hur jag var, jag hade äntligen blivit accepterad!
Den känslan går inte att slå. Att känna att du är omtyckt för den du är.
Under den perioden började mina föräldrar prata mycket om att just välja sina strider. Jag började bry mig mindre om det då jag faktiskt hade personer som gillade mig för den jag var och kunde ta mina åsikter.
Under samma period började jag och min gamla bästa vän snacka igen och jag känner att det tomma rummet inom mig har fyllts med kärlek från henne, hon och jag är så lika i både beteende och åsikter vilket gör det lättare att avstå från bråk.
Tack vare henne så slipper jag gå med ett tomt hål och känna att något saknas, jag kan alltid vara helt ärlig med henne om vad jag tycker och hon accepterar det.
Hon är guld värd för mig och kommer alltid vara tacksam över att hon finns där i alla lägen.
Tack vare henne har jag blivit den tjejen jag faktiskt tycker om, den jag är idag.
det tog mig 16 år att förstå hur jag ska välja mina strider men i slutändan var det fett värt det!
Kommentera