Jag vågar inte knyta ett band till Kalle.
Det gjorde ont att förlora Notte men då var det ändå mitt val, det var en olidlig smärta som spred sig i min kropp när Olof gick bort, jag fick inte ens säga hej då.
Just därför vågar jag inte knyta något band till Kalle för jag vet inte om jag kommer orka att låta mitt hjärta krossas igen. Jag har känt smärta men smärtan av att förlora någon du älskar går inte att bota, du går inte vidare du lär dig bara att leva med smärtan i bröstet.
Jag går med konstant smärta i bröstet och om jag skulle förlora någon mer som jag älskar skulle jag nog inte överleva...
Det var kanske dumt att köpa en ny kanin samma vecka som Olof gick bort men jag behövde något annat att tänka på och det hjälpte, ett tag i alla fall.
Idag var först gången på flera veckor som jag faktiskt fällde äkta tårar och det var rktigt skönt att bara ligga å lyssna på deppig musik och tycka synd om mig själv. Jag behövde gråta, jag har hållit allt inom mig allt förlänge.
När jag städade rummet idag hittade jag en present som jag köpt till Olof som han skulle få imorgon på morgonen och jag bara brast, mitt hjärta krossades på nytt. Jag tänker inte ge Kalle den här presenten för den var menad till Olof.
Jag lovade att alltid finnas där för honom men vart var jag kvällen han gick bort? Jag var ute och skrämde barn med Hanna, jag var glad.
Men god jul Olof och Notte hoppas ni mår bra<3
Kommentera